Europe's trade takes off thanks to the Euro (in German)

Written by Chris Huhne MEP and published in Dagens Industri on Wed 8th May 2002

Handelsstatistiken ger nu övertygande belägg för att euron ökar handeln över gränserna. Och för varje procent som handeln ökar stiger BNP med en tredjedels procent. Sverige, Danmark och Storbrtannien har inte råd att vänta längre med sitt EMU-medlemskap.

Eurons försvarare har en längre tid hävdat att nationella valutor utgör ett betydande handelshinder. Det har i sin tur ifrågasatts av dem som menar att företag kan försäkra sig gentemot valutarisker. Denna grundläggande debatt borde nu kunna avgöras.

Handelstatistiken för euroområdet visar en imponerande tillväxt i gränsöverskridande handel bland dess medlemmar. Sverige, Storbritannien och Danmark deltar dock inte i denna tillväxt.

Euron har tydligt eliminerat ett handelshinder.

Andelen handel av ett lands BNP är normalt sett den mest trögrörliga av ekonomiska serier. Trots detta visar statistik från euroområdet att Tysklands varuimport och export inom EU ökat, från 27,2 procent av BNP under 1998 (sista året innan eurons införande) till 32,2 procent år 2001. Den franska andelen har i sin tur ökat från 28 procent till 32,2 procent. Den genomsnittliga andelen av handeln i euroområdet har ökat med 3,3 procentenheter.

I motsats till detta har den svenska andelen av handeln med de övriga EU-länderna visat en mycket mer beskedlig ökning, från 32 procent till 33,2 procent. Den genomsnittliga handelsandelen i de tre länder som står utanför eurosamarbetet är oförändrad.

Den spektakulära ökningen i handel mellan euroländerna skapar i sig tillväxt. Tumregeln är att nationalinkomsten ökar med en tredjedels procent för varenda procents ökning i handel.

Om detta stämmer, skulle tysk och fransk BNP redan vara ungefär en procent högre än den annars skulle ha varit - tack vare euron.

Hur länge kan denna utveckling tänkas fortsätta? Den kanske mest talande studien på området publicerades av John Macallum i "American Economic Review" år 1995. Den tog sin utgångspunkt i att Kanada är det enda stora industriland som offentliggör intern handelsstatistik, och jämförde handeln mellan provinserna i Kanada samt provinsernas handel med USA. Undersökningen kom fram till att handeln mellan Kanadas provinser är tjugo gånger högre än

handeln mellan en kanadensisk provins, och en stat i USA som ligger lika långt bort.

Även om kanadensare och amerikanare huvudsakligen talar samma språk, och länge har haft frihandel och system, som minskar andra typer av hinder för handelsutbyte, så är nationsgränsen mellan två länder ett handelshinder.

Det kan förstås finnas juridiska, kulturella och smak skillnader mellan länderna. Men svängningarna i kursen mellan den kanadensiska och amerikanska valutan är den enda möjliga seriösa förklaringen till den relativt låga handeln över gränsen.

Det är ett annat resultat från Macallum studien som ger en särskild anledning till optimism för handeln inom euroområdet. Om kultur och språkmässiga skillnader är avgörande hinder för handelsrelationer, skulle Macallum ha funnit att det fransktalande Québecs handel med USA var väsentligt annorlunda än det som det som gäller för engelsktalande kanadensiska provinser. Men i stället kom Macallum fram till att handelsmönstren för Quebec inte väsentligt skilde sig från det som gällde för Kanada som helhet.

Språk och kultur betydde således mindre än gränsen mellan USA och Kanada.

Oavsett vilken betydelse som euron spelar för den hittintills imponerande ökningen i handel, så kan man dra en slutsats:

Vi kan vänta oss många år av kraftig ökning i samhandel, innan euroområdet uppnår ett nytt jämviktsläge, där alla möjligheter i en värld fri från valutarisk har uttömts.

Den viktigaste lärdom som kan dras av handelsstatistiken är att det är en reell och växande kostnad för ett svenskt, danskt och brittiskt utanförskap. Vi deltar inte i det ökade handelsutbytet och den tillväxt som följer därav.

Givet att ökningen i handel, produktion och välfärd kommer att överstiga de kortsiktiga obekvämligheterna med en gemensamt satt ränta ("one size fits all") - så har de tre regeringarna i "utanförskapet" inte längre råd att vänta med ett euromedlemskap.

Christopher Huhne (Storbritannien) och Olle Schmidt (Sverige), Europeiska liberala gruppen i Europaparlamentet, utskottet för ekonomi och valuta frågor.

Related Link:

this article in English